Jag var ensam hemma med Frej härom kvällen. Jon gick på bio. Jag var trött som få och byggde därför en barriär in till vardagsrummet så att jag kunde kolla TV samtidigt som jag hade koll på liten. Mao ville jag inte att han skulle springa på busiga upptåg runt hela lägenheten.
Vi började kvällen med bajsblöjsbyte varpå han hade nakenstund inne i barriären medan jag tvättade händerna och fixade lite på skötbordet. Skruttet passade då på att bajsa "den riktiga omgången" på vardagsrumsgolvet, och kissa. En lång korv blev det.
Efter uppstädning tog vi de bästa leksakerna med oss in i barriären. Jag öppnade också ena skjutdörren till TV-bänken så Frej kunde ratta lite på stereon om han ville. Han ville och efter en stund hör jag ett duns och ett tyst skrik och ser en rödansiktad hopkrupen bäbis. En bandspelare à la 70-tal hade fallit ner på mittentån. Sen följde lite blod, massa skrik, lite tvätt, lite bruten-tå-koll, mera skrik, välling och sist sömn. Sen kom Jon hem och jag orsakade ingen mer oreda.
Åh stackars liten! Hoppas den är ok, tån!
SvaraRaderaFram till sista stycket tyckte jag att det var ett skojigt inlägg. Jag tänkte liksom inte på bilden. Eller på titeln.
Tån ser redan bättre ut nu efter fem dagar. Ingen blånagel längre. Liten har gått på foten hela tiden men de första dagarna lyfte han liksom tårna, gullungen.
SvaraRadera