All hail breaks lose!

Shirley Manson skulle velat promenera hem från centrum med mig och Frej idag. Regn blev till åskhagel och när brunnarna täppts till av löv och annat skräp fick man snart vada (ja, det gick faktiskt till vaden på ett par ställen). Väl hemma tog vi av oss det mesta och åt en burk, duschade lagom varmt och läste en bok. Nu sover prinsen och jag ska försöka diska lite och förbereda middagen.

Häromdagen gjorde jag vanlig havregrynsgröt till Frej istället för det där pulverjolmet som han vanligtvis äter. Trots farmors goda lingonsylt var det mer uppskattat som trolldeg än som mat.

Bäbisen har blivit en gosse.

I dag var vi och lekte i en lekpark jag och Frej. Det var min tur att ta barnet bort från flyttkaos. Det är så kul nu för liten har börjat uppskatta en lekpark, dessutom har han slutat försöka äta allt han ser. Jag försöker att inte bry mig att han blir smutsig men i det avseendet är det bra att Jon är pappaledig nu under den här smutsiga perioden. Jag ville ju inte ens att han skulle krypa i sina nya regnbyxor förra veckan eftersom jag tänkte att de skulle bli repiga (jag suckar själv).

Frej tycker att det är kul att åka rutschkana (ett ord han kunde härma när jag sa det), att gräva i gruset, att plocka upp varenda sten och gärna suga på den, att gunga och greja med skruvarna och nitarna inne i gungan. Att åka "häst-gunga" är inte så kul tycker Frej. Ganska meningslöst.

Ett befriande helvete.

I åratal har vi i familjen dryftat om huruvida vindsförrådet är överbelastat eller ej. Jag har varit den som velat spara och hävdat att det mesta faktiskt är grejer vi behöver eller kommer behöva någon gång i framtiden när vi har ett stort hus eller åtminstonde en fyra. Jon har velat slänga men inte tagit sig för det (till största del beroende på vår tidigare stora avsaknad av bil). Vi har även dividerat om varför saker vi använder relativt ofta allt för ofta befinner sig på vinden så man måste traska upp dit, låsa upp, leta, lampan som slocknar mitt i letandet så man står där i det becksvarta, leta sig till lysknappen, leta vidare, frysa på vintern, svettas på sommaren och kanske kanske hitta det man behöver. Förrådet är stort, säkert 16 kvm, och har varit så packat att man knappt kommit in eller kunde hämta något däri.

Nu har vi inför flytten äntligen gjort en storröjning och jag kan säga att jag hade fel. Säkert 98% av grejerna i förrådet är skräp (ytterligare en procent är sentimentalt skräp som därför inte går att slänga och den sista procenten är grejer som inte får plats i lägenheten men som vi använder).
Nu har vi i alla fall röjt ut säkert hälften. Sex kassar kläder (kläder jag av nån anledning trodde jag skulle vilja ha igen. Det mesta var tämligen formlöst och urtvättat - så nej det vill jag inte ha) och minst fyra sopsäckar med blandade filtar, överkast, krukor, skor, skålar, telefoner. Allt åkte till Kupan (som till skillnad från Myrorna bara tackar och tar emot så man inte skamsen behöver ta med sig sin välvilja/ångest till tippen för att den inte dög). Sen fanns det också en halv billast med riktigt skräp som vi åkte med till tippen med och dessutom en sopsäck pant (vi HATAR att panta).


Efter fem timmars röjande var vi ganska svettiga och nöjda med oss själva och skulle bara bära upp LITE grejer från källarförrådet (4 kvm) eftersom våra hyresgäster ska få ha det. Lite grejer visade sig vara 14 (!) papperskassar böcker (absolut bra att hakvar, de har ju bara varit nerpackade sen 2004) och lite diverse. Så då blev ju förrådet i princip fyllt igen - ångest. Nöjdheten kom alltså på skam, speciellt eftersom det var så jobbigt att bära upp allt fyra våningar.

En annan befrielse/ångest är att vi sålt hälften av våra möbler på blocket för att vi inte orkar/får plats att ta med dem till Borås. Grejorna i en första annons gick åt som smör och på 20 timmar var tre av fyra grejor borta och tjugotalet hade hört av sig. Dan efter var den sista grejen såld den med (till inköpspris). Har folk inget bättre för sig på semestern? Ångesten i det hela är att nu har vi inget soffbord, tv-bänk, tv eller balkongstolar, så nu måste vi köpa nya på Blocket i Borås.

Ett badäventyr

Vi lämnade sommarhuset till fots. Vi gick längs vägen över ängarna medan solen började skymmas av mörka moln. Det morrade i fjärran. Precis när vi kom fram till badstranden glimtade dock solen fram en liten stund och tillät lillgrisen att ta sitt första utomhusbad i dess strålar. Det åktes vattenskidor på fötterna och grävdes i sanden. Självklart smakade han också på vattnet som han först kissat i. Sen började det åska men vi fick åka bil hem!

Man har så semester man gör sig

Vi lämnade Borås med tåg den fjärde juli. Två vuxna och ett barn med vagn, resväska, bag och ett par mindre axelväskor bytte tåg två gånger och det gick förvånansvärt bra. Regnet välkomnade oss i Uppsala och vi åt på Chez Jonas. Sixten var inte längre rädd för Frej och vi skålade för det.

Sen har vi ätit och fikat med vänner, övningskört och kuggat igen (mamma gris), haft farfar och farmor gris på besök, varit på landet, tittat på Sten-Inge slott, firat ettåringar, druckit öl och ångrat det (pappa svin), samt köpt en bil. På fredag är det min sista semesterdag och på lördag tar föräldraledigheten vid igen. Det kallar jag socialt skyddsnät! På måndag flyttar vi till Borås på riktigt. Det känns läskigt, både på ett otäckt och på ett spännande sätt.

En söndag i Borås

Den här historien startade en söndagmorgon i Borås. Efter frukost åkte vi buss till djurparken. Där köpte vi lejonkort och måste nu gå minst en gång vardera till under säsongen för att ha tjänat in pengarna.

Jag brukar bli lite beklämd av djurparker. Borås djurpark kändes dock ganska fräsch och ansvarsfull så nu kände jag mig mest lite blasé. En struts, jaha? En elefant, och? Kanske beror det på savannen de har byggt, där många av arterna går tillsammans. Det blev helt enkelt lite långt till en del djur. Geparden kändes spännande, kanske för att jag just hade tittat rakt in i solen och inte kunde se den ordentligt.

Man kan tro att en djurparksrestaurang kunde gilla monopolläget och luta sig tillbaka, men här levererade den verkligen. Dagens rätt, pannbiff med potatis och gräddsås och sallad, smakade väldigt hemlagad och gedigen.

Aporna var förstås roligast att se, orangutangernas bordsskick och de akrobatiska gibbonapornas glada lynne. Tigrar som simmade och lejon som åt. Lodjuren var tyvärr osynliga. Sen var det bondgårdsdjur och sen gick vi hemåt.

Knalleland heter ett område med jobbigt många affärer på samma ställe. En del budgetbilliga, inga riktigt dyra. Kanske är det här som Borås centrums saknade affärer ligger, men jag kan inte direkt peka ut dem. Kanske är det splittringen som göder tomheten. Hursomhelst tog vi en full, bastuvarm buss hem, där vi däckade.

En lördag i Borås

Den här berättelsen börjar egentligen en fredagskväll i Borås. Vi åt Shake'n'Bake-pannkakor, Frej somnade tidigt och vi läste varsin tidning. Vi blev hungriga igen och gjorde quesadillas också.

Tillbaka i lördagen gjorde vi bacon, ägg och marmeladsmörgåsar till teet och när allt var tuggat och svalt gick vi ner på stan och tittade i affärer. Yoni hade tre små våningar väldigt fina möbler och lampor (bilden) mm från 1950- till 1970-talet. Saker som man borde köpt på någon loppis när teak var fult, ute och billigt. Vi hittade sen ett BRIO-parasoll till vagnen på Barnvagnscentralen för 250 kr! En god pastasallad åt vi på Café Bakgården, tevattnet smakade tyvärr lite metalliskt.

Efter att sen ha scannat Borås centrums affärsutbud tycker jag kanske att det är lite tunt. Svårt att säga vad som saknas, kanske är det bara ovanan. På kvällen gjorde vi nog inget som vanligt.