En söndag i Borås

Den här historien startade en söndagmorgon i Borås. Efter frukost åkte vi buss till djurparken. Där köpte vi lejonkort och måste nu gå minst en gång vardera till under säsongen för att ha tjänat in pengarna.

Jag brukar bli lite beklämd av djurparker. Borås djurpark kändes dock ganska fräsch och ansvarsfull så nu kände jag mig mest lite blasé. En struts, jaha? En elefant, och? Kanske beror det på savannen de har byggt, där många av arterna går tillsammans. Det blev helt enkelt lite långt till en del djur. Geparden kändes spännande, kanske för att jag just hade tittat rakt in i solen och inte kunde se den ordentligt.

Man kan tro att en djurparksrestaurang kunde gilla monopolläget och luta sig tillbaka, men här levererade den verkligen. Dagens rätt, pannbiff med potatis och gräddsås och sallad, smakade väldigt hemlagad och gedigen.

Aporna var förstås roligast att se, orangutangernas bordsskick och de akrobatiska gibbonapornas glada lynne. Tigrar som simmade och lejon som åt. Lodjuren var tyvärr osynliga. Sen var det bondgårdsdjur och sen gick vi hemåt.

Knalleland heter ett område med jobbigt många affärer på samma ställe. En del budgetbilliga, inga riktigt dyra. Kanske är det här som Borås centrums saknade affärer ligger, men jag kan inte direkt peka ut dem. Kanske är det splittringen som göder tomheten. Hursomhelst tog vi en full, bastuvarm buss hem, där vi däckade.