Ett befriande helvete.

I åratal har vi i familjen dryftat om huruvida vindsförrådet är överbelastat eller ej. Jag har varit den som velat spara och hävdat att det mesta faktiskt är grejer vi behöver eller kommer behöva någon gång i framtiden när vi har ett stort hus eller åtminstonde en fyra. Jon har velat slänga men inte tagit sig för det (till största del beroende på vår tidigare stora avsaknad av bil). Vi har även dividerat om varför saker vi använder relativt ofta allt för ofta befinner sig på vinden så man måste traska upp dit, låsa upp, leta, lampan som slocknar mitt i letandet så man står där i det becksvarta, leta sig till lysknappen, leta vidare, frysa på vintern, svettas på sommaren och kanske kanske hitta det man behöver. Förrådet är stort, säkert 16 kvm, och har varit så packat att man knappt kommit in eller kunde hämta något däri.

Nu har vi inför flytten äntligen gjort en storröjning och jag kan säga att jag hade fel. Säkert 98% av grejerna i förrådet är skräp (ytterligare en procent är sentimentalt skräp som därför inte går att slänga och den sista procenten är grejer som inte får plats i lägenheten men som vi använder).
Nu har vi i alla fall röjt ut säkert hälften. Sex kassar kläder (kläder jag av nån anledning trodde jag skulle vilja ha igen. Det mesta var tämligen formlöst och urtvättat - så nej det vill jag inte ha) och minst fyra sopsäckar med blandade filtar, överkast, krukor, skor, skålar, telefoner. Allt åkte till Kupan (som till skillnad från Myrorna bara tackar och tar emot så man inte skamsen behöver ta med sig sin välvilja/ångest till tippen för att den inte dög). Sen fanns det också en halv billast med riktigt skräp som vi åkte med till tippen med och dessutom en sopsäck pant (vi HATAR att panta).


Efter fem timmars röjande var vi ganska svettiga och nöjda med oss själva och skulle bara bära upp LITE grejer från källarförrådet (4 kvm) eftersom våra hyresgäster ska få ha det. Lite grejer visade sig vara 14 (!) papperskassar böcker (absolut bra att hakvar, de har ju bara varit nerpackade sen 2004) och lite diverse. Så då blev ju förrådet i princip fyllt igen - ångest. Nöjdheten kom alltså på skam, speciellt eftersom det var så jobbigt att bära upp allt fyra våningar.

En annan befrielse/ångest är att vi sålt hälften av våra möbler på blocket för att vi inte orkar/får plats att ta med dem till Borås. Grejorna i en första annons gick åt som smör och på 20 timmar var tre av fyra grejor borta och tjugotalet hade hört av sig. Dan efter var den sista grejen såld den med (till inköpspris). Har folk inget bättre för sig på semestern? Ångesten i det hela är att nu har vi inget soffbord, tv-bänk, tv eller balkongstolar, så nu måste vi köpa nya på Blocket i Borås.