torsdag 10 september 2009

Skathjärta

Halv tolv imorse skulle vi gå till lekparken en liten stund innan lunchen. När vi kom ut i trappuppgången träffade vi en skata. Den hoppade fram och tillbaka i fönstret som sitter ungefär tre meter ovanför golvet i trappavsatsen.


Jag satte Frej i barnstolen innanför tröskeln och började försöka fånga in fågeln med en trasa, men sedan jag missat ett par gånger och fågeln skitit på trasan så insåg jag att den var för liten. Jag skruvade då loss ett fönsterhandtag från vår lägenhet och med hjälp av en trappstege lyckades jag nå upp till fönstret, som visade sig vara igenspikat. Jag kunde iaf inte rubba det med den lilla del av min arm som nådde över fönsterbrädan. Hämtade en större duk som också den missade sitt mål och blev nedskiten. Stoppade en övermogen persika och lite makrill i en flyttkartong, men skator är inte lika dumma som getingar. Svart plastsäck prasslar för mycket för att kunna fånga en skata. Jag ringde till fastighetsskötarna, eller snarare växlen som tar emot felanmälningar o dyl.


När klockan blivit fem och jag insett att de inte skulle komma idag, ställde jag ut lite vatten till fågeln och ringde på Annas infall polisen, som inte ville hjälpa. Hyresvärdsväxeln hänvisade nu till Securitas i Göteborg som hade hand om jouren efter kontorstid. Jag klippte isär ett par svarta plastsäckar och med en galgpinne från en garderob och bollar av maskeringstejp lyckades jag tejpa för fönstret under tiden fågeln undrande iakttog från vår hatthylla. Sen vred jag ur lysröret utanför vår dörr så att fågeln kanske skulle söka sig mot ljuset på våningen under. Där står fönstret öppet nämligen. Antagligen var det där den kom in. Tittade nyss ut i trappuppgången; kanske har fågeln flaxat ner plastgardinen för tejpen har gett upp och skatstackaren sitter lojt på vår hatthylla. Jag sätter ut lite nytt vatten innan jag lägger mig.


Update: Skatan satt i fönstret i morse när jag och Frej gick ut. Vid halv tolv kom vi tillbaka och då var den borta. Vet inte om det är någon som hämtat den eller om den helt enkelt hittade ut själv. Bajset lämnade den kvar. Nu återstår bara trappstädningen. Jag är i alla fall glad att den befriades.

4 kommentarer:

  1. Vad är det för fel på männsker? Att ingen hade hjärta (förutom världens bästa brotta förstås) att hjälpa den stackars skatan. :(

    SvaraRadera
  2. Om jag bara inte var så rädd för klorna och näbben och parasiterna och guanon så skulle jag försöka ta den med händerna. Problemet är att den är så rädd för mig också och dessutom sitter så att man inte kan lägga nåt över den. Vad fan har de spikat igen fönstret för!?

    SvaraRadera
  3. Gud, vad du verkar ha jobbat Jon. Fin och fängslande sann saga, men med ett litet vemodigt slut. Hoppas han flyger förbi er någon dag och bajsar ett tack.

    PS. Ni kunde döpa honom till Absint kanske? DS.

    SvaraRadera
  4. Vad glad jag blir att höra om skatans frihet, sen var det mest onödig info om bajset men det är väl ett släktdrag att dra upp det. :)

    SvaraRadera