Jag önskar att jag inte var så snobbig

Mitt första inlägg borde sprudla av entusiasm men; det regnade idag, jag satt utelåst och väntade på Jon i deux heures efter jobbet och så ska vi tydligen flytta till en lägenhet med snedtak [klaustrofobi], svarta fönster- och dörrlister [fult], linoleumgolv [fult!], ingen diskmaskin [panik!!], övermålade konturtapeter [eliminerade jag dem inte nyss ur mitt liv?]. Kontraktet är i alla fall påskrivet så det finns ingen mening med att gnälla nu.

Jag ska försöka komma ihåg att vi kommer bo i ett supertrevligt område, nära stan och Knalleland och jobbet. Och en sak som faktiskt är bra är ju att alla ni nära och kära får plats i det fjärde rummet när ni vill hälsa på. Nu undrar jag bara hur Jon ska klara att bära upp soffan för tre trappor själv.